SM i Falun, SWE Cup Enduro

Så var det dags att summera årets SM i Falun – och vilket äventyr det blev! Näst sista helgen i september ställde jag upp i SM i Enduro, något jag längtat efter att få göra igen. Förra året blev det ju inget SM för min del, då jag råkade köpa fel licens, men i år hade jag dubbelkollat allt, så den missen var jag fast besluten att undvika!

Med plåtisen packad och klar rullade vi iväg till Falun. Vi hade bokat in oss på Sjösidan ställplats, precis i närheten av Källviksbacken – perfekt läge för tävlingen!

Vad är SWE Cup Enduro egentligen?

För dig som inte är bekant med tävlingen: SWE Cup Enduro är en fartfylld enduro tävling där man cyklar ett antal sträckor på tid. Transportsträckorna mellan etapperna räknas dock inte in, så där får man pusta ut lite. Tävlingen i Falun kördes både vid Lugnet och Källviksbacken. Starten gick vid Källviksbacken, och efter det cyklade vi till Lugnet där vi körde tre delsträckor innan vi begav oss tillbaka till Källviksbacken för ytterligare fem delsträckor. Totalt blev det sex timmar i sadeln, även om min egentliga tävlingstid bara var 16:35 minuter.

Spännande utmaningar och lärdomar

Det var riktigt roliga och varierade sträckor! Jag vågade mig på nästan allt och valde bara B-spår två gånger. Men, ska man vara ärlig så blev det ett par klantiga misstag längs vägen – på två delsträckor tappade jag totalt över 30 sekunder, vilket var svårt att ta igen. Men när jag nu kollar tillbaka på tiderna sträcka för sträcka, ser jag att jag faktiskt var snabbast på alla utom just de två där jag strulade till det. Trots det slutade jag på en hedrande tredjeplats av fem i min klass.

En liten twist…

Men så kom det en oväntad vändning: En av tjejerna från Elit-klassen hade också råkat lösa fel licens och blev flyttad till Master Dam +35, där jag kör. Hon kammade hem förstaplatsen, vilket petade ner mig till en fjärdeplats i SM-resultatet. Lite surt, men sånt händer!

Stolt och redo för nya utmaningar

Jag väljer att se det positiva i det hela. Att jag var snabbast på sex av åtta sträckor i min klass är något jag är riktigt stolt över. Frågan är nu, kommer jag köra SM igen? Vi får se – jag är definitivt inte färdig med enduron än!