Klimakteriet – mina tankar, känslor och insikter

Klimakteriet. Ett ord som tidigare bara kändes som något långt bort i framtiden, något man hört om men aldrig riktigt förberett sig för. Men nu är jag här, mitt i förklimakteriet, och känslorna svämmar över – både bokstavligt och bildligt. Det är en märklig och stundtals frustrerande resa, men samtidigt en som vi kvinnor alla kommer att gå igenom på vårt sätt.

Känslor som förvånar

Det som förvånar mig mest just nu är känslorna. Något som jag tidigare älskat att göra, som att gå till gymmet, känns plötsligt jobbigt. Jag måste verkligen övertala mig själv för att komma iväg. Den där självklara motivationen, den där gnistan, är borta. Det är så olikt mig att jag nästan inte känner igen mig själv!

Och stressen… Oj, vad den påverkar mig. Förut kunde jag jonglera 100 bollar i luften utan att ens blinka, men nu? Om jag inte dokumenterar allt jag gör, glömmer jag det. Helt galet. Anders har till och med börjat kommentera hur jag glömmer saker från en sekund till nästa.

Kroppen förändras

Att prata om kroppen känns viktigt, för herregud vad mycket som händer! Träningsvärken är en annan nivå, den sitter i upp till en vecka om jag testar en ny övning. Jag märker också att jag behöver längre återhämtning och mer omsorg. Massage står högt upp på min prioriteringslista nu, och yoga har jag faktiskt börjat pröva nu igen. Jag är stelare än någonsin, och yoga hjälper mig med både rörlighet och lugn.

Och värmen… Jag skrattar lite åt mig själv ibland, för jag känner mig som en kamin som slår på fläckvis. Än så länge har jag inga svettiga vallningar, men jag gissar att det är en tidsfråga.

Sen har vi torra slemhinnor och ögon som svider på eftermiddagarna – små detaljer som ändå påverkar vardagen. Och min mens? Ja, den är en vecka sen och nej, jag är inte gravid! 😉

Att prata om det

Jag tycker det är så viktigt att vi vågar prata om det här. Jag vill inte att förklimakteriet och klimakteriet ska vara något vi skämtar bort eller gör narr av. Det är en naturlig del av att vara kvinna, och vi ska känna oss stolta över att vi står starka genom alla dessa förändringar.

Vi är flera kvinnor på mitt jobb som är i samma ålder och på något sätt i olika stadier av klimakteriet. Det känns skönt att kunna dela erfarenheter och skratta tillsammans åt våra ”kamin-stunder” eller förvirrade hjärnor. Det är viktigt att inte känna sig ensam i detta, och jag hoppas att du som läser också känner det.

Låt oss stötta varandra

Jag kommer fortsätta dela med mig av min resa och mina insikter, för jag tror att ju mer vi pratar om det, desto lättare blir det för oss alla att ta oss igenom det här. Vi kan lära oss så mycket av varandra, och kanske kan vi tillsammans få nästa generation kvinnor att känna sig mer förberedda än vad vi kanske gjorde.

Så häng med mig, dela gärna dina egna tankar och erfarenheter, och låt oss göra den här resan tillsammans. Tack för att du läste hela vägen hit!

Om du vill läsa mer om klimakteriet, har jag tidigare skrivit två inlägg som kanske kan vara intressanta