Barn och lågkolhydratkost

Ibland får jag frågan hur jag gör med min son eller så hör jag det bakom ryggen på mig, att barn inte kan äta lågkolhydratkost.

Inlägget innehåller annonslänkar för Bokus

För mig är lågkolhydratkost, naturlig och vanlig mat. För mig är det inget konstigt. Det är rena produkter, naturliga produkter så som fisk, kött eller kyckling. Vilket barn gillar inte det?

Idag är min son Vincent 12 år, fyller 13 år i augusti och han var väl 5 år när jag lade om kosten till LCHF. Det som hände för honom var att han fick äta samma mat som vi, fast med potatis till istället för alla grönsaker. Inget konstigt bara ren naturlig mat från grunden och inget hel/halv-fabrikat.

Visst barn kan vara kräsna, peta i maten när det är något nytt. Precis så har Vincent varit/är. Livrädd att smaka nya saker. Men här tror jag att det är något ärftligt, min mormor är petig i maten, min mamma är det och när jag var liten var jag även det, men mitt gick över så det finns hopp om det 🙂

Vincent älskar fisk, dvs lax, därför äter vi det väldigt ofta. Till detta serverar jag nästan alltid dillsås gjord på grädde, dill och philadelphia ost, givetvis potatis till. Han älskar när jag gör långkok på kött i min Crock-Pot, tillsammans med en gräddsås och potatis.

Han äter pasta men det är ingen stor favorit för honom, vilket jag tycker är skönt. Pannkaka äter han. Jag har försökt att få honom att äta min typ av pannkaka men har inte lyckats ännu. Ju äldre han blir, så hoppas jag att han blir mer mottaglig för vår typ av kost. Han har mina gener när det gäller insulinkänslighet så kommer han att få det tufft med vikten efter puberteten, men får han min mans gener så kommer det inte att vara något problem.

Ann Fernholm skrev en bok om barn och mat – Smakäventyret. Den boken önskade jag att den fanns då jag fick barn, då hade jag gjort på ett helt annat sätt. Så mitt tips till dig med barn är att läsa den, speciellt om du precis fått barn och ännu inte börjat med smakportioner.