Äventyret vid Rättviksbacken

Äventyret fortsätter vid Rättviksbacken. Livet är helt underbart med en plåtis måste jag säga. Livskvalité på högnivå. Efter våra dagar i Falun och Källviksbacken drog vi vidare till Rättvik. Vi har tidigare varit i Rättvik och cyklat, Rättviksjakten men denna gång ville jag testa Rättviksbacken. Hade fått inspiration tidigare från Helena, en härligt MTB tjej som jag följer.

Så vi ställde in siktet mot Rättviksbacken och deras ställplatser.

Väl där så var vi egentligen inte så himla imponerade på ställplatsen. Vacker utsikt men sämre var det med dusch och diskmöjligheter. Duscharna var utomhus utan draperi och man fick använda en vattenslang, samma slang som man var tvungen att använda om man skulle diska…. ja du hör, ingen hit 😉

Vad gör det när man ska övernatta en natt… Vi hade ändå en magisk kväll när vi satt utan för plåtisen och njöt av utsikten och god mat tillsamman med Daniel. På morgonen åt vi en stadig frukost och begav oss upp mot toppen av Rättviksbacken. Så här i efterhand skulle vi kanske ha tagit en annan väg än grusvägen rätt upp för backen eller?!?! hahahha ja är huvudet dumt får kroppen lida eller vad säger man…

Väl uppe på toppen av Rättviksbacken var vi tvungna att återhämta oss lite genom att andas ut och dricka vatten. Jobbigt var det!

Väl uppe på stigen samsas vi med vandrare, så det gäller att anpassa farten och visa respekt. Vi cyklade in på vandringslederna Hedsåsberget, Lerdalsberget och Hökolsberget, Tre toppar. Väldigt kupera bitvis med massa härliga rötter och stenar. Vi hade en härlig flowig utförsåkning innan vi fick jobba oss uppåt igen under en kraftledningsgång.

Sista stigen, Janssons Frestelse blev en positiv överraskning. Wow, vilket bygge säger jag bara. Vilka eldsjälar som byggt och gjort en grymt bra jobb med stigen. Flowig och riktigt nice. Precis innan vi cyklade in på leden stod det att all cykling sker på egen risk 🙂